Ett försvarstal

Parmenides vs Göran Hägglunds

Bara för att det är kul, tänkte jag argumentera en aning till Göran Hägglunds fördel.

Genom filosofins historia har man ofta kunnat se hur filosofer har kommit fram till att den "verkliga verkligheten" - alltså verkligheten bortom sinnenas vittnesbörd - skiljer sig rätt kraftigt från den vi uppfattar när vi kollar oss omkring i världen. Ofta har man menat att den "verkliga verkligheten" är enhetlig och oföränderlig, till skillnad från den uppfattade verkligheten som ju är mångfaldig och skiftande. Det som i dessa teorier beskrivs är alltså en diametralt motsatt bild av verkligheten än den vi uppfattar.

En av de mer komiska förespråkare för den här typen av idéer hette Parmenides och levde i Grekland kring år 500 f. kr. Trots hans rätt verklighetsfrämmande resultat, börjar hans filosoferande rätt jordnära. Parmenides säger: "Endast det som existerar kan finnas till." Och här är man ju helt med honom. Parmenides fortsätter: "Eftersom inte tomrum kan existera, existerar det inte." Ok, bra, här kan man se en tydlig logik. "Eftersom rörelse kräver tomrum, kan inte rörelse existera." Ja, ok, fortsätt. "Inte heller kan förändring eller mångfald existera, eftersom a) förändring kräver ett tomrum att s a s förändras i, och tomrum kan som sagt inte existera, samt b) mångfald kan inte existera eftersom tingen måste avgränsas mot varandra av tomrum." Parmenides slutsats blir:

Verkligheten är ett orörligt och oföränderligt klot (eftersom klotet är den mest "eviga" formen)

En vanlig invändning mot den här typen av filosofiska teorier brukar vara: Är det inte troligare att verkligheten är mångfaldig och föränderlig, och att filosoferna har misstagit sig, än att verkligheten faktiskt är enhetlig och oföränderlig, d v s tvärtemot hur vi uppfattar den? Här står alltså rationalitet (representerad av filosoferna) mot sunt förnuft.

Och var det inte precis det här som Göran Hägglund försökte säga, när han förespråkade den enkla människans förnuft? Alltså: Om vi sitter för mycket på kammaren och tänker, kommer vi till slut bara få för oss att världen är ett klot utan varken förändring eller rörelse.

Och det vill ju inte ens de där dumma vänsterintellektuella.