Jared, i egen hög person"Jared S. Fogle (born December 1, 1977) also known as The Subway Guy, is a spokesman employed by Subway Restaurants in its advertising campaigns. He is known for his significant weight loss, now known as the Subway diet, attributed to eating Subway sandwiches, which led to his role promoting the company."
- info tagen från Wikipedia.
Den här mannen, Jared S. Fogle, är alltså anställd av restaurangkedjan Subway som en del i en reklamkampanj som företaget driver i syfte att få överviktiga människor att välja företagets mat som ett sätt att gå ner i vikt. "The Subway diet", som går ut på att byta ut en betydande del av sin ordinarie diet mot Subways baguetter, påstås vara både ett framgångsrikt och enkelt sätt att uppnå en hälsosam vikt.
Jag tänker inte diskutera huruvida detta är sann eller falsk marknadsföring, i avseendet huruvida Subways mackor de facto är viktminskande. Vad som däremot är uppenbart, vad jag kommer att diskutera, är det faktum att Subway genom denna kampanj hoppas locka överviktiga människor till sin restauranger, och på så vis tjäna pengar på deras övervikt.
För att denna strategi ska vara framgångsrik, är det nödvändigt att två förhållanden åligger: (1) En tillräckligt stor grupp överviktiga människor måste vara såpass övertygade om att Subways mat är viktminskande att de är beredda att både ersätta en stor del av sin vanliga diet med företagets mat, samt betala den större summa som detta innebär i jämförelse med hemlagad mat; (2) Det måste finnas överviktiga människor.
Punkt 1 söker Subway uppnå bl a genom sin kampanj med Jared, som sagt. Punkt 2 är naturligtvis en smula knepigare. För det första skulle Subway själva aldrig erkänna att detta är ett mål som de har, tvärtom bygger hela punkt 1 på att Subway utåt ger sken av att vilja bekämpa övervikt och fetma. Vidare är punkt 2 inte en fråga som Subway ensamt kan kontrollera; deras roll är snarare den av parasiten som utnyttjar en för människor ofördelaktig situation (eller, i deras retorik, den av välgöraren som hjälper människor i nöd).
I ljuset av dessa anmärkningar är det intressant att besöka någon av Subways restauranger. Ett besök där utvecklas enligt följande. Man kommer in, beställer en macka och går igenom olika steg där man väljer vilka grönsaker, dressingar, etc., som ens macka ska bestå av. Därefter kommer man fram till kassan, där man möts av en glasmonter med olika typer av efterrättskakor, främst stora chokladkakor (cookies). På glasmontern med kakorna finns två budskap fastklistrade. Först:
"C'mon, one won't hurt"
och, under det första:
"Cheaper by the dozen"
Jag vill inte dra några förhastade, eller för den delen konspiratoriska, slutsatser. Men med föregående resonemang i huvudet är det svårt att inte se dessa två budskap - än en gång, "c'mon, one won't hurt" och "cheaper by the dozen" - som del i en tämligen skamlös marknadsföring vars mål är att på samma gång se till att punkt ett och två uppfylls. Det vill säga, först skapar Subway genom reklampelaren Jared ett förtroende hos en större grupp överviktiga personer, därefter övertygar de samma personer om att "one won't hurt", vilket leder till att dessa personer fortsätter att vara överviktiga, m a o fortsätter att vara kunder.
Jag tror att det kan vara nyttigt att ha dessa två punkter i bakhuvudet varje gång vi stöter på en restaurangkedja som marknadsförs med hjälp av löften om viktminskning. Hur ser egentligen ekvationen ut? Vilka intressen finns inbakade? Är det helt oproblematisk att anta att restaurangen verkligen vill bekämpa övervikt och fetma?
Jag kan såklart inte säga om det är så att Subways budskap vid kakorna är en del av en överlagd strategi att medveten lura folk, eller om det är en fråga om mer indirekta mekanismer. Vad som däremot är uppenbart är att det ligger i Subways intresse att människor fortsätter att vara överviktiga - något som en kaka till maten hjälper till att upprätthålla.
C'mon, one won't hurt!
