And when we go don't blame us
We let the fire just bathe us
You made us oh so famous
We'll never let you go
Dessa aningen fulpoetiska rader härrör från My Chemical Romance-låten "Mama". Jag tycker väldigt mycket om de här raderna. Speciellt satta i en MTV-kontext, där de gör sig utomordentligt bra. I synnerhet de två sista raderna som på ett fint sätt illustrerar hur kändisar idag har blivit en konsumtionsvara som vilken som helst, om med vilken desperation dessa klamrar sig fast i offentlighetens ljus.
Det är killen på bild som sjunger. Anledningen till att jag tar upp det här är naturligtvis den goth-(pretty goth?)-trend som har legat och bubblat ett tag, och som nu har tagit ett första rejält kliv ut i mediabilden med spetsens framfart (på damsidan).
Goth-trenden är lite knepig, men också mycket rolig. Den tonårsdestruktivitet som den utstrålar är mycket tilltalande. Gotharen är valpig och suicidal på samma gång, och det är utan tvekan en spännande kontrast.
Anledningen till varför My Chemical Romance är allra mest intressanta är just för att de verkar i MTV-land. Där blir kontrasten mellan tillrättalagd amerikansk ungdomskultur och självmordstankar som störst, och därför som bäst.
Även om jag själv inte kommer att kleta på mig kajal, så är det med förnyad entusiasm jag kommer att se alla gothare i höst.
Fantastisk gothdrottning signerad John Galliano för Dior. Fulländning nås när Paris Hilton sätter på sig denna. Och gärna veckan efter begår självmord på nåt spektakulärt vis (om man nu tillåts sådana obscena fantasier)
