Stalin, gav människor i Sovjet personligt GULAG-arbeteI Simon & Thomas nya inredningsprogram "Sveriges fulaste hem", åker inredningsparet runt i Sverige och hånar stackars furuälskande barnfamiljer. "Åh va fult", anmärker de överallt de kommer. De tar även mug shots på den utsatta familjen; "Familjen X, skyldiga till ett av Sveriges mest opersonliga hem" blev domen i dagens program.
Jag tänkte uppehålla mig vid ordet personlig/opersonlig. Hur kan man anklaga en person som har inrett sitt hem enligt personlig smak för att ha ett opersonigt hem? Det verkar paradoxalt nog som om det personliga inte behöver höra ihop med en viss person. Istället kan en person anses ha opersonlig smak lika väl som personlig smak kan komma från en inredningskatalog. Relationen person-personlig är upplöst.
Alltså har det personliga ett visst utseende. Simon & Thomas smak är personlig. Och här stöter vi på ytterligare en paradox: För att ha en personlig smak, tycks man behöva lägga band på sin personlighet. Om du t ex är en person som älskar furu - detta inom modern inredningsdesign bespottade material - måste du bortse från detta om du vill att din smak ska kallas "personlig". Det personliga har således ett begränsat rörelseutrymme, medan det opersonliga har ett obegränsat dito.
Jag vet inte om man ska skylla på jantelagen eller någon form av svensk ängslighet. Kvar är i vilket fall det smått absurda faktum att två inredningsdesigners just nu åker runt i Sverige och ger människor personlig smak.
Då kan jag nästan föredra Sovjets explicita konformism, som åtminstone är ärlig.
5 kommentarer:
Haha, så sant så sant.
Du har aldrig funderat på att bli krönikör?
Har du ett jobb till mig Erika? :)
Jag skyller på den tilltagande varufieringen av våra liv, attityder, uttryck, in i minsta vrå!
/Martin, på någon sorts vänster-spree på din blogg verkar det som.
Tyvärr så har jag nog inte det, men jag skulle utan tvekan köpa tidningen! :)
Skicka en kommentar