"Det ni saknar, ungdomar, är erfarenhet"Ett vanligt argument som vuxna anför i diskussioner med unga människor är att den yngre kommer att komma på andra tankar när han eller hon blir vuxen. Jag har dock aldrig riktigt förstått hur det kan tjäna som ett argument och inte ses som enbart ett konstaterande.
Uttalandet implicerar i vilket fall en rätt udda syn på åsikter. Är det ett kriterium för att en åsikt ska anses legitim att den aldrig ändras? Det förefaller mig orimligt. Att ha en åsikt är att tycka någonting utifrån en viss synvinkel (säger jag, utifrån en postmodern synvinkel). Våra synvinklar förändras dock under livets gång. Jag kommer med största sannolikhet inte att ha samma åsikter om 20 år som jag har idag. Men innebär det nödvändigtvis att mina åsikter idag är mer felaktiga/mindre rätt än de åsikter jag kommer att ha om 20 år?
Eftersom man aldrig kan veta allt - en, tycks det mig, förutsättning för att ha helt stabila och oföränderliga åsikter - måste ens åsikter ständigt förändras allteftersom man lever och får nya intryck.
Därför kan det faktum att man kommer att komma på andra tankar när man blir vuxen aldrig tjäna som argument. Det är och kan bara vara ett konstaterande. Ett konstaterande som om något slår tillbaka på den person som uttalar det: Personen anser sig ha "färdiga åsikter".
Och det är väl vad man till vardags brukar kalla för tankemässig stagnation?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar