All min kärlek riktad till JoyceAlla människor förtjänar inte din kärlek. Påståendet är Sigmund Freuds i boken "Vi vantrivs i kulturen". Uttalandet är inte fullt så kontroversiellt som det i förstone kan verka. Allt Freud i själva verket säger är att din kärlek är begränsad, om du ger den till alla blir det inget över till de du verkligen älskar. Därför förtjänar inte alla människor din kärlek.
Jag blev besviken när årets Nobelpris i litteratur gick till Herta Müller. Jag hade verkligen hoppats på Joyce Carol Oates! Inte för att jag är kapabel att jämföra de två, jag har aldrig läst en sida Müller. Men, för att prata med Freud, Herta Müller förtjänar inte min kärlek - jag känner ju inte henne.
Joyce Carol Oates däremot, hon förtjänar verkligen min kärlek. Än en gång Freud: Min kärlek är begränsad, så jag måste begränsa dess riktning i så hög utsträckning som möjligt om den inte ska urvattnas. Herta Müller är som kranvatten i vinet.
Ungefär såhär måste den norska nobelkomittéen ha resonerat när de gav Nobels fredspris till Barack Obama. Alla vet vem han är, alla gillar honom. Det är lika bra att inte späda ut den sammanlagda världskärleken genom att utöka det kollektiva medvetandet med någon fredskämpe ingen känner till.
Eller Stalin: Åsiktsfrihet är inte bra, för då kommer den sammanlagda världskärleken att riktas mot en alltför stor mängd åsikter. Till slut finns en överflödig mängd åsikter, men inga starka sympatier.
Eller Bert Karlsson: Inför diktatur i sverige
Vad säger jag egentligen? Att Bert Karlssons åsikter och läsning av Joyce Carol Oates bara är olika sidor av samma mynt? Det var inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar