Det är bättre nu, säger 21-åringen
Barn och gamla är inga kulturbärare.
Jag vet inte om påståendet är riktigt, men jag kan tänka mig att det är det. Barn har inte lärt sig de koder som krävs för kulturellt deltagande, gamla är inte nog uppdaterade. Båda står därför utanför kulturen och är alltså inte kulturbärare. I alla fall inte i den här meningen.
Naturligtvis är detta en rätt schematisk och generaliserad uppställning. Men för den skull är den nog inte helt felaktig.
När gamla människor säger att det var bättre för, säger de inte att det faktisk var bättre för: de säger att de visste hur det var, medan de idag inte vet.
Istället för att se detta som något negativt, vill jag nog snarare förse det med positiva förtecken. Det finns någonting hoppfullt i tanken att man mot slutet av livet kommer att känna sig helt kulturell alienerad. Att lämna en värld som man inte längre tillhör, som inte längre tillhör en själv, är långt mindre skrämmande än motsatsen.
Av samma anledning kan jag - om resonemanget ursäktas, jag inser att detta är minerad mark - ha svårt att förstå varför vi upplever det som en så stor tragedi när ett barn dör. Mycket värre borde det upplevas vara när en person mellan 20 och 40 dör. Att lämna en värld man som med liv och lust både skapar och brukar, det borde vara den största tragedin av alla.
Kanske är jag en smula egocentrisk i min analys. När jag själv fyller 50 kommer säkert mitt resonemang att se annorlunda ut.
Men som sagt: kunskap är ett perspektiv. Och jag lever gärna till 80.
1 kommentar:
Förmodligen tycker väl dom flesta att det känns orättvist när ett barn dör för att barnet har fått så knapp tid leva. När man är barn har man ju en helt annan bild av verkligheten och det är så mycket man inte förstår.
Ett barn som dör fick aldrig chansen att uppleva första kärlekern, första kyssen, första sorgen, första resan på egen hand, första hemmafesten, första kvällen på krogen, första gången man inser att världen inte är så snäll osv.
Det finns så mycket "första" när man lämnar barndomen och även om en 35-åring borde ha mycket tid kvar att leva, och med "liv och lust skapar och brukar världen" så kan det tyckas att den personen i alla fall fick chansen att påverka hur han/hon levde sitt liv på den här planeten.
Ett barn har ju inte så stor makt att påverka sitt eget liv utan är ju till stor del i händerna på föräldrarna och omgivningen. Det är ju därför man ofta skyller något på "uppväxten", för det är något som styrs av någon annan än en själv.
Sen kan man ju tänka sig att det kanske på ett sätt skulle vara en större förlust för omgivningen om en 25 åring dog än en sjuåring, för att 25 åringen förmodligen har större kontaktnät och är involverad i fler människors liv. Och har ett djupare intellekt, det finns så mycket med just den personen att sakna för dom som stog honom/henne nära. Även om det kan tyckas mer tragiskt när sjuåringen dör.
Politiskt korrekt är ju ingen mer värd en någon annan osv men många har nog konstaterat att "han eller hon var för ung för att dö"
Skicka en kommentar