Man älskar ToveHeidegger, än en gång, delade in människors livsföring i två kategorier: egentlig och oegentlig. Att leva oegentligt är, enligt Heidegger, att inte ta några egna beslut, att följa massan, kort sagt, den oegentliga människan säger inte "jag gör" utan istället "man gör".
Hur den egentliga människan beter sig är väl utifrån detta inte särskilt svårt att lista ut. Han eller hon tar beslut enbart utifrån sig själv: Den egentliga människan säger alltid "jag gör".
Jag kan väl tycka att det är lite onödigt av Heidegger att anlägga ett sånt här värderande perspektiv på tillvaron. Och nu när årets "Idol"-säsong har satt igång, är jag dessutom övertygad om att Heidegger har fel i sin analys.
Jag kan omöjligt se det negativa eller, med Heideggers ord, oegentliga i att hänge sig till den masshysteri som kommer att utbryta kring Idol-Tove. Personligen har jag aldrig förut upplevt en så tonårig upphetsning kring en "Idol"-deltagare. "Nu ska Tove sjunga!", ropar jag till Patrik och hoppar upp och ner i soffan. "Tove! Tove! Tove!"
Det här är, tvärtemot Heideggers analys, den mest rena känsla jag haft på ett år.
Och ännu viktigare: Det pratas ofta om hur genusmässigt snedvriden idéhistorien är, hur nästan alla kanonfilosofer är män. Och då känns det ju väldigt bra, att en 16-årig tjej på Idol kan motbevisa en av 1900-talets större filosofer.
"Man älskar Tove!"
2 kommentarer:
Du missuppfattar nog Heidegger. Han värderar inte på detta sätt. Att vara förtjust i duktiga personer är inte icke-autentiskt. Man kan mycket väl tycka andra vara toppen och ändå själv vara autentisk. Det är när du tycker att idolen är bra för att "man" ska göra det, som det hela blir fel...
Det var så jag menade, jag dras med i masshysterin. Jag tycker om Tove mycket p g a att "man" gör det.
Skicka en kommentar