torsdag 8 oktober 2009
Kamma dig?
Bob Dylan sa en gång att han inte litar på människor utan hår på huvudet. Jag kan i många avseenden sympatisera med honom, även om den tid som Dylan sa detta i kanske överdrev hårets specifika betydelse en aning: 1970 släppte Crosby, Stills, Nash and Young den otroligt dramatiska låten "Almost cut my hair", 1967 sattes musikalen "Hair" upp för första gången. Exemplen kan med all säkerhet mångfaldigas.
Den generella innebörden av Dylan uttalande är dock lika angelägen idag. I nästan uteslutande grad är det gamla människor - alltså människor utan hår - som bestämmer över unga människors liv. Jag ska inte gå så långt som att kalla det här för ett demokratiproblem, men någon sorts problem är det utan tvekan. En barnslig men personligt angelägen logik säger: Alla mina kompisar har hår på huvudet - människor utan hår är inte mina kompisar!
Faran är om det här resonemanget leder till slutsatsen att Anders Borg är en jäkla klippa.
I sådana fall tar jag tillbaka allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Att läsa dina inlägg har blivit dagens höjdpunkt för mig. Tack för det! Hoppas du fortsätter ett tag till, du är nämligen min lilla "nät-crush". Och sånt är ju alltid trevligt.
Oavsett hårlängd är inte Anders Borg att lita på...
Hahaha! Jag säger som Jean-Luc Picard:
"To baldly go where noone has gone before!"
I övrigt håller jag med Uffe.
HAHAHAHHA fan vad underbar du är!
HAHAHA!
Du är efter detta utan tvekan en av mina största bloggidoler.
Skicka en kommentar