Destruktiva kvinnor

Courtney "No" Love

Alla gånger det går snett för fina män, är det i grund och botten en kvinnas fel. Så har man i alla fall resonerat genom historien. Om man populärt säger att det bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna, tycks detsamma gälla omvänt för misslyckade män: bakom dem står en honjävul, destruktiv och ondskefull.

Det klassiska exemplet är John Lennon och Yoko Ono. När John Lennon lämnade Beatles fick Yoko i princip hela skulden. Hade det inte varit för hennes konstiga idéer och dåliga inflytande hade John aldrig fått för sig att lämna Beatles - och i förlängningen aldrig blivit dödad! Som Mark David Chapman, Lennons mördare, sa om hans post-Beatleskarriär:

"I would listen to this music and I would get angry at him, for saying that he didn't believe in God and that he didn't believe in the Beatles."

Detsamma kan sägas om Diana och Prins Charles. De kanske inte hade det mest smärtfria av förhållanden, bland annat hade Charles en affär med en viss Camilla Parker Bowles. Charles var naturligtvis utan skuld, istället var boven helt och hållet Parker Bowles.

Parker Bowles, denna honjävul som bara upptas av ondskefulla tankar. Visst, Dianas och Charles förhållande var kanske inte alltid en dans på rosor, men i grunden var det bra. Det stod inte den där Parker Bowles ut med. Hon hatade deras lycka! Ful är hon också.

Inte ens när mannen bakom låten "I hate myself and I want to die", Kurt Cobain, sköt sig själv, kunde detta helt och hållet accepteras. Det är såklart hans flickvän, Courtney Love, som har lejt en mördare! Så måste det vara.

Det sägs ofta att fantasin försvinner med barndomen.

Jag vet inte om jag riktigt håller med.