Var din farfar nazisympatisör? Inga problem!

Var det fel att mäta skallar? Postmodernismen ger, än en gång, inga svar.

Postmodernismen är väl oftare orsak till huvudvärk än några glasklara tankar (i alla fall för oss som är mottagare). Men vissa slutsatser av postmodernismen kan trots allt fungera rätt lindrande för tanken.

Postmodernismen hävdar t ex att vi om gårdagens idéer inte kan säga att de är rätt eller fel. Vi kan bara säga att vi tycker annorlunda (eller håller med). Gårdagens idéer är lika riktiga utifrån sin synvinkel som våra idéer är riktiga utifrån våra synvinklar. Det är alltså omöjligt att hävda att en historisk teori är falsk utgående från nutida perspektiv. Säger postmodernismen.

Även om varken jag eller ni kanske till fullo kan uppskatta konsekvenserna av ovanstående, kan vi likafullt luta oss tillbaka i ett trevligt: "Va skönt, då! Ingen mer skam över tidigare generationers misstag."

Som ett tankeexperiment skulle man därför kunna hävda att postmodernismen uppkommit främst som en sorts akademisk terapi.

I Sverige har vi vissa saker som vi kollektivt skäms över inom akademin. Vi skäms lite över hur drottning Kristina tvingade "Jag tänker, alltså finns jag"-Descartes att skriva arior till Drottningholmsoperan istället för att fundera över existensens problem när han var på besök i Sverige (där han för övrigt drog på sig den förkylning som tog kål på honom). Vi skäms lite över hur Herman Lundborg i Uppsala 1921 öppnade världens första statligt understödda rasbiologiska institut. Vi skäms en aning över det faktum att homosexualitet klassades som en sjukdom ända fram till sjuttiotalet. Och så vidare.

Men så kommer då postmodernismen till undersättning som en riddare i skinande rustning och säger: "Lugn, om de där grejerna verkar pinsamma beror det på att du anlägger nutida perspektiv. Eftersom drottning Kristina, Herman Lundborg och alla pre-sjuttiotalistläkare kommer från andra tider, kan du omöjligen sätta dig till doms över dem."

Någon kanske borde berätta om det här för tyskarna? (förlåt)