Höjden av omoral?En vän var över på kaffe och kaka häromdagen. Hon pratade om sin starka avsky för människor som äter ensamma. Eller snarare sin avsky för själva fenomenet. Äta, argumenterade hon, det är någonting som man gör i grupp.
Om man trots allt måste äta ensam, fortsatte hon, finns vissa förhållningsregler som man måste följa. Läser man t ex tidningen samtidigt som man äter så kan det vara ok. Att kolla TV samtidigt gör även det saken bättre. Helt enkelt: Ätandet måste förenas med någon typ av själslig stimulans.
Vi idéhistoriker har en tendens att anse en åsikt helt överkörd, om vi i denna kan påvisa existensen av en moralföreställning. Speciellt om vi finner en sådan där man vanligtvis inte förväntar sig detta. Så jag sa:
"Ja, du vet, det här med ätande förknippas ju ofta med en stark moralföreställning. Middagen, ätandet i grupp, har historiskt sett varit en viktig symbol för familj, solidaritet, gemenskap, etc. Med andra ord, att äta består inte bara av själva ätandet."
Den förväntade kapitulationen uteblev dock. Så jag tog till det idéhistoriska generalknepet nr 2 - åberopandet av auktoritet:
"I Thomas Mores bok 'Utopia' finns ett långt stycke där han argumenterar för gemensamma måltider i staten. Hela staten ska alltså äta tillsammans varje dag. Du förstår nu vilka starka moraliska värderingar som man historiskt har lagt i ätandet: Om alla i staten bara äter tillsammans, kommer vi att få en lycklig och konfliktfri stat."
Jag tänkte, att nu kommer hon aldrig mer lägga någon värdering i ensamätandet. Min vän svarade:
"Skitbra idé ju! Alla borde verkligen äta tillsammans."
Och jag tänkte att det ju är bra, att vi åtminstone håller med varandra inom institutionen.
2 kommentarer:
kan denna vän ha jobbat 5 år på en hamburgerrestaurang?
Haha... Men More alltså. Jag gillade honom. Lite naivt och fint. Min seminariegrupp i våras formades av femtioplussare som spenderat större delen av sina liv inom näringslivet. De hävdade att det var anledningen till att de föredrog Machiavellis Fursten istället. Plötsligt förvandlades diskussionen till allmänna klagomötet för "vi som har varit med och vet hur det egentligen fungerar, människor kan man inte hoppas på".
Anyway. Jag inser att jag nog kommenterar lite jobbigt ofta här men det är för att dina inlägg får mig att tänka.
Skicka en kommentar