Newton undrade varför äpplen faller och sen undrade han inget mer.Varför behövs religion?
Den sekulära vänder på frågan. Vad saknar den religiösa, undrar han retoriskt och svarar: Den religiösa saknar utbildning. I väst tror vi inte längre på religiösa förklaringar eftersom vi helt enkelt vet bättre. Enbart en dumskalle, säger den sekulära, skulle få för sig att hänga upp sin världsbild kring en gubbe i skägg som sa varde ljus.
Annat är det i andra delar av världen, resonerar den sekulära vidare. Där är de fortfarande outbildade, osofistikerade och religiösa. Annat var det också förr i tiden i vår del av världen. Då trodde vi på tomtar och troll, på Tor och Oden och på den kristna Guden.
Jag är inte troende. Jag är heller inte ateist, men steget från agnosticism till ateism är för mig långt närmre än det till religiös tro. Mitt svar på varför religion behövs har dock alltid varit ett annat än det ovan redovisade. Religion ger svar på de frågor som inte kan besvaras vetenskapligt, framförallt frågan om vad som händer efter döden.
Man är frestad att dra slutsatsen att rädsla för döden i grund och botten är det enda som religion handlar om. Kanske är detta inte helt riktigt, men det är åtminstone en suggestiv bild: Alla de monumentala uttryck som religionen har tagit sig genom historien är enbart uttryck för enskilda personers rädsla för intet. I desperat hävdande av livets fakticitet i kontrast till dödens intighet har dessa människor byggt katedraler och domer, som för att säga: "Jag är här nu, det kan ingen förneka!"
Jag har som icketroende ofta fascinerats och skrämts av religionens magnifika uttryck. Om rädsla för döden har fått människor i historien att bygga stora kyrkor till Guds ära, hur ska då jag utan religionen hjälp kunna klara av min egen rädsla för döden?
Detta är en av de svåraste filosofiska frågor jag någonsin brottats med. Det är också en av de största sekulära svårigheterna. Vi fick en fri vetenskap, men förlorade all tydlig mening.
Ett inte helt lätt byte.
9 kommentarer:
word.
Jag tror snarare att det handlar om rädslan för livet än för döden. Att leva ett liv utan vägledning och utan mening tror jag är långt mer skrämmande för många människor än vad döden någonsin varit.
Håller med både dig och Ida, insikten om att våra liv inte har någon som helst högre mening eller någon form av syfte gör nog oss alla livrädda. Kanske låter lite cyniskt, men tror att reiligionen kan vara en bekvämlighet, ett sätt att förklara utan att behöva bevisa, med en tro som vinner över alla motbevis.
Men om du någon gång har läst Liftarens guide till galaxen-böckerna (gör det annars, så sjukt tankvärda) är det värsta en varelse kan bli utsatt för att se sig själv som en liten punkt i universum, att behöva inse sin egen obetydlighet, den synen får våra hjärnor att kortslutas. Jag tror detta stämmer, vare sig vi är religiösa eller så kallade ateister kan vi aldrig inse att våra liv inte spelar någon egentlig roll, och vi vill inte heller göra det. Antingen säger vi att Gud älskar oss, eller så säger vi att vi helt enkelt inte vet, men att inte veta är inte det samma som att inse. Det är våra hjärnor inte kapabla till, oavsett hur mycket utbildning vi har.
Agnes: Religion är utan tvekan en bekvämlighet. Frågan är om det är en bekvämlighet vi klarar oss utan.
Ja, jag har läst den och jag hållet helt med dig om att just det avsnitt du refererar är ett av de bästa i boken. Men den har många bra stunder som jag minns den. Det var dock ett tag sen jag läste.
Kul att ni alla hänger kvar, för övrigt!
När jag blir stor ska jag bli som dig.
aa håller med, men gillade starkt avsnittet som handlade om att människorna egentligen kommer ifrån en grupp andra klassens telefon-putsare och frisörer som blev bortskickade från sin hemplanet på grund av att ingen där behövde dem. Och att de ursprungliga jordmänniskorna som egentligen satt inne med svaret på allt (42), råkade vi utrota i ren dumhet, lätt ironiskt sådär!
håller med young loverboy, och du ser sjukt söt ut för övrigt haha :P
Jag kan bli livrädd för ett helt sekulariserat samhälle då mycket av den hjälp utsatta människor får idag är från just kyrkan. Utan diakoner, Frälsningsarmén, Stadsmissionen, alla kollekter som samlas in till välgörande ändamål varje helg i alla kyrkor i sverige och de olika sätt kyrkan hjälper människor i vardagen. Oavsett varför människor dras till religion så ser jag den som något positivt som får människor att lägga fokus utanför sig själva.
Vetenskap vill förklara hur. Religion varför.
visst finns det mycket högt utbildade akademiker i västvärlden som tror på Jesus. också inom mycket vetenskapliga ämnen som tex mikrobiologi, Francis S Collin till exempel är ju en av de som var med och kartlade DNA't. han blev kristen under sin forskning.
jag tror inte det finns något samband mellan rationalitet och Gudstro. "Där är de fortfarande outbildade, osofistikerade och religiösa", men i väst är det många välutbildade som faktiskt tror att Jesus lever!
Kanske har det egentligen inte med om man är rationalistisk att göra, utan om man vill eller inte vill tro.
Kanske längtar människor inte efter Gud för att slippa förklara allt rationalistiskt, utan *också för att kunna
Skicka en kommentar