"How many roads must a man walk down?", frågade BobDet är inte lätt att göra bra ifrån sig socialt utan att ändra på vem man är. Det gäller främst bland nya människor, bland vänner kan man för det mesta vara sig själv (åtminstone om vi utgår från att man någorlunda väl vet vem man är).
Man säger gärna att social framgång inte blir viktig om man är säker på sig själv. Antingen är jag uppskattad för den jag är, eller så kan det kvitta. Med andra ord: Den sociala framgången är enbart viktig för människor som behöver bekräftelse på att de duger.
I viss mening stämmer det här. Om jag vet att jag är älskad av mina vänner, behöver jag inte vara älskad av hela världen.
Men social framgång är viktig även med vänner. Jag vill många gånger att också människor som jag inte själv tycker om ska tycka om mig. Speciellt om jag hamnar ensam med de jag inte gillar. Jag tror att man med rätta kan säga att vi hellre förändrar något hos oss själva än vi blir ouppskattade i en grupp.
I en grabbig miljö har jag oftast närmre till sexistiska skämt än till en protest.
Bland modemänniskor ser jag ner på människor utan smak.
Bland människor utan stilintresse ser jag ner på modemänniskor.
Slutsatsen blir: Mot social framgång står sig integriteten svagt.
3 kommentarer:
Så väldigt bra skrivet. Jag känner igen mej och blir alltid lika förbannad på mej själv när jag kommer på mej själv med att försöka få folk jag själv inte gillar att gilla mej. Så dumt.
Och trots detta har du aldrig velat gå med på att det faktiskt ÄR kul att sjunga läkiga Disneylåtar på fest! Jag känner mig mindre värderad, buuuuhuuu.
Eller så är det så att du är min vän Hanna, och att jag känner att du kommer tycka om mig trots att jag inte hoppar högt av glädje av Bumbibjörnarna-titeln, eller annat Disneyrelaterat. Haha.
Skicka en kommentar