Joe Labero säger: Det är inte magi, det är illusionMan beskriver ofta kunskapsprocessen mot rationalitet/vetenskaplighet som en trestegsraket. Först sker förståelsen av fenomen i naturen mytologiskt, därefter förklaras fenomen magiskt och slutligen rationellt. Den mytologiska förståelsen är t ex Asatron, där åska förklarades med att Tor slog sin hammare. Den magiska förståelsen är en mellanposition mellan myten och vetenskapen, där mytens personliga tilltal till naturen fortfarande finns kvar - naturen är fortfarande ett "du" som har en "vilja" - men där naturfenomen inte längre beror på transcendenta gudars vilja. I den vetenskapliga världsbilden är naturen slutligen död.
Modellen kan dock lika gärna användas för att beskriva äldre människors förhållande till teknik.
Min mamma har utvecklat speciella ritualer när det kommer till att stänga av och sätta på TV:n. Det är först och främst väldigt noga att man använder TV-kontrollen enbart för av- och påslagning. Annars kan man råka byta kanal. Då blir bilden blå (vilket ju beror på att digitalboxen ligger på en speciell kanal på TV:n). Om detta ändå händer krävs speciella åtgärder. Först måste man dra ur kontakterna. Det kanske krävs att detta görs ett antal gånger. Därefter kan man försöka med att slå av och på TV:n några gånger. Om inte bilden har kommit tillbaka får man vänta en stund och försöka senare.
Mamma har t o m skrivit en instruktionsmanual som ligger vid TV:n som förklarar hur man ska bete sig när det här inträffar.
Jag har försökt förklara för mamma att allt hon behöver göra är att byta till kanal noll, där digitalboxen ligger. Hon säger att hon förstår. Så jag byter kanal och bilden blir blå. Mamma skriker "neeeeeeeej!!!" och jag byter tillbaka till nollan. Bilden återkommer. Jag säger till mamma att testa själv. Hon vågar inte. "Jag litar inte på TV:n", säger hon.
Jag förklarar att TV:n inte har något liv, TV:n kan varken litas på eller inte litas på - den är död! Däremot lyder den vissa enkla kommandon.
Men att släppa magin är inte lätt, alla gånger. Det visar både historien och mamma.
2 kommentarer:
Gamla personer brukar också ha en särskild fattning av fjärrkontrollen: de håller den med ena handen och använder sedan den andra handens pekfinger medan de tveksamt tittar fram och tillbaka mellan kontrollen och tv-apparaten.
Minst en gång i veckan får jag hjälpa mamma.
Man hör hur hon bökar runt och stånkar och stönar ute i vardagsrummet, sedan ett argt:
- Siri, jag får inte på TVn!!!! Åååh jag blir så trött på det här det är alltid såhär jag förstår inte mummelmummelmummel..
Vid det laget har jag åtgärdat problemet och försvunnit därifrån. Hon vill inte heller lära sig.
Skicka en kommentar