Fetma - en evolutionär fulländning

En Lamarcksk dröm

1800-talstänkaren Jean Baptiste Lamarck hade en rätt egendomlig tanke som gick ut på att de organismer som i begynnelsen befolkade jorden hade en inneboende strävan att växa symmetriskt i alla riktningar, men att omgivningen hindrat dem. En del hamnade i vatten, andra i öknar och det som stod till buds för dessa stackare var helt enkelt att anpassa sig.

I USA blir varje dag fler och fler människor feta. Jag tänker mig att det är ett bevis för att Lamarck hade rätt. Det vi ser i USA, och även i många andra delar av västvärlden, är inte ett tecken på mänskligt förfall. Tvärtom! För första gången i världshistorien har någon varelse - i det här fallet amerikanen - gjort sig så oberoende av omgivningen, att den naturliga strävan att växa symmetriskt åt alla håll kunnat verka obehindrat.

Därför tycker jag att det är dags att omvärdera vår syn på feta människor. När vi idag ser något föraktligt, borde vi istället se fetma för vad det egentligen är: En vacker, evolutionär fulländning.

En oväntad stilförebild

It's Britney, bitch

För att ta en liten stund och prata om kvinnlig stil så skulle jag vilja visa den här bilden. Som ni säkert redan har visar den en ung Britney Spears(!) i två skjortor, hästsvans och en av de finaste hattar jag sett på länge. Britney har inte sedan den här bilden togs direkt utvecklat sin stil i någon positiv riktning. Men här, gissningsvis någon gång under 90-talets senare hälft, visar hon upp en klädsel som tar vara på det bästa med det årtiondets klädmode.

Hatten, lite kortfattat, är så satans snygg eftersom den är oregelbunden och rätt icke-formad. Med andra ord raka motsatsen till en klassisk jazzhatt, ett modeexperiment som har pågått alltför länge i H&M-Sverige.

Härmed lyder min uppmaning: Köp en Britney-hatt! (Och sätt gärna på er två för stora skjortor matchat med en rågblond hästsvans)

Ravi-vis

Det är möjligt att jag är nyvaken och blödig, men jag tycker att det här är oerhört rörande. "Vill du vara jing, då kallar jag mig jang och dette är vår sang"

1930, Stockholm, Sverige

Jag har alltid uppskattat reklamaffischerna från Stockholmsutställningen 1930 (då funktionalismen på allvar gjorde sitt intåg i svensk design) något oerhört. Jag tror inte att man varken förr eller senare har gjort så snygga affischer i Sverige. De känns väldigt kommersiella i sitt uttryck, men för det inte tunna - tvärtom!

Kanske har mitt stora gillande till viss del att göra med att jag är en stor sucker för dåtidens funktionalism, som då kändes både spännande och arkitektoniskt fräsch. Men affischerna är så fristående och oberoende! Jag saknar mer eller mindre ord.

Hejasverigefriskthumör! är väl allt jag har att säga.

Dagens stilinspirerande konst:

En väldigt liten, men härlig bild

Sigrid Hjertén! Denna underbara konstnär. Hennes självbiografiska bilder från 1910-, 20- och 30-talet är fantastiska, såväl i färg och form som i den direkta modebild de ger av hennes samtid. Och just nu visar dessutom Moderna Muséet hennes och hennes man Isaak Grunewalds tavlor. Åh! Visst är det härligt att finnas till, trots allt?

Ett mindre drama utspelat på Zara

Jag hade lagt undan ett par höga och vida byxor på Zara. Aningen damiga kan tyckas, men mycket fina. Vi tar det från början.

Jag hade av misstag, fick jag veta, lagt undan byxorna i damkassan. Detta skapade viss förvirring, speciellt när biträdet som först hjälpte mig inte hittade byxorna, varpå hon skickade iväg mig till herrkassan. "De kanske har hamnat där", förklarade hon. Mannen i herrkassan, som inte heller han kunde hitta byxorna, frågade vilka byxor det var. Jag pekade och sa "de här".

Mannen bakom kassan kollade återigen efter byxorna, även denna gång utan framgång. "Nej", sa han, "vi får gå bort till damkassan trots allt".

Här utspelade sig ett mindre drama. När det manliga butiksbiträdet satte kurs mot damkassan och förklarade situationen för sin kollega, lade han till, som för att understryka sin poäng, "Det är ju rätt damiga byxor". Kvinnan bakom kassan genomgick nu en inre kris. Hon rådnade och flackade med blicken och sa "neeeeeeeej, så kan du väl inte säga...?"

Det kunde han uppenbarligen.

Det roliga med historien, om ni i det här läget undrar, är att byxorna de facto är damiga och att det manliga butiksbiträdet hade rätt. Hur skulle nu den stackars tjejen bakom kassan agera? Skulle hon förneka den vittnesbörd sinnena gav henne, alltså den vittnesbörd som tämligen skrek "rätt damiga byxor", eller skulle hon helt sonika hålla med sin kollega?

Svaret på den frågan har jag redan gett er, hon valde alternativ nr 1. Inte bara det, hon underströk sin (högst välvilliga) mening ytterligare en gång; "De här byxorna är ju inte alls damiga", upprepade hon när hon tog betalt.

I ett infall av ren djävulskap bestämde jag mig dock för att testa den stackars tjejens psyke ytterligare, och sa: "Jodå, han har helt rätt, byxorna är rätt damiga".

"Haha", skrattade tjejen, "om du säger det så - ja, det är dem".

Vad säger nu den här historien oss? Ja, först och främst ger den ett rätt tydligt kvitto på hur känsligt det här med manligt och kvinnligt är när det kommer till kläder (på en heterobutik som Zara). Att anklaga någon för att köpa damiga byxor är uppenbarligen mycket känsligt och skapar stort obehag. I alla fall om anklagelsen är riktad mot en hetrosexuell person som mig - skulle det ha varit en uppenbart homosexuell person som stod för köpet skulle väl ingen ha tyckt att det var något konstigt med det. Alla vet ju hur bögar är med kläder, liksom.

Att jag å andra sidan är helt jävla ointresserad av det manliga butiksbiträdets åsikt om mina kläder, det är en annan historia det.

Gud och jag

Imorgon 11.00 ska jag på Gudstjänst i Maria Magdalena Kyrka. Det ska bli mycket spännande. Spännande, och förhoppningsvis också rätt rogivande. Jag är dock osäker på var tonvikten i den svensk/lutheranska predikan ligger. Vi kan väl med rätt stor säkerhet sluta oss kring att budskapet kommer att vara frälsningsinriktat, kanske med en viss övervikt på Guds uppenbarelse i Jesus.

Förhoppningsvis: Hur ska vi förhålla oss till vardagen ur en predestinerad trosgrund?

Hoppas på lite sång också, det vore fint.

Manlighet i kvadrat

Sitter uppe och kollar cagefighting, en mycket fascinerande sport. Det finns något närmast vackert över den extrema råhet som utspelas i burarna. Jag kollar på de unga männens ansiktsuttryck när de i tredje rond ligger ner i varandras bensaxar och förtvivlat söker slå motståndaren i huvudet. Deras ögon utstrålar sorg och uppgivenhet.

Nu kliver Anderson Silva upp i ringen. Han är ökänd för en högerhand som kan knocka även den starkaste råmannen medvetslös med bara ett slag.

Jag är full av förväntan.

Edit: Även denna gång slår Anderson sin motståndare medvetslös. "Beautiful work", kommenterar speakern.

My mama gon' like this

Louis Vuitton fortsätter på sin inslagna bana med gamla hunkar i kampanjerna. Förra gången var det Kieth Richards som frontade, nu är det alltså gamle Bond-favoriten Sean Connery.

Bilden är mycket bra, tycker jag, kanske inte fullt lika bra som förra med Kieth som hade en alldeles speciell glow, men Sean Connery är snygg i hatt. Det känns dessutom kul att se en person som brukade smiska tjejer på vita duken, posa med en Louis Vuitton-väska.

Men det kanske är så det går med våra stackars övervintrade mänsmän när feminismens vintar blåser allt starkare: de sätter sig på en strand med en bögväska och längtar tillbaka till tiden då män var män och kvinnor var kvinnor.

Vår tids två största pretton definierade på 269 tecken

Att Hitler störtades tycker Noel Gallagher var en viktig historisk händelse

Läser vidare i nya Café. Andres Lokko har intervjuat Noel Gallagher, som uppenbarligen har en hel del åsikter om både det ena och det andra. Bland annat slår han fast följande:

- Jag kollade på Live8-galan på tv när Chris Martin gick upp på scenen och proklamerade att den här konserten var det största och viktigaste som någonsin har hänt och jag bara ställde mig, tog tag i tv:n med båda händerna och skrek: Va? Det här? Coldplay? och inte befriandet av Europa från nazismen under andra världskriget?

Är det inte anmärkningsvärt hur Noel Gallagher här på detta strålande sätt lyckas definiera både sig själv och Chris Martin med en sådan knivskarp precition?

Det är så att man får svindel, rent ut sagt.

Och än en gång, bara 55 kronor plus moms.

Japan löves Sweden

Ja, nej, ja, jag vet inte riktigt vad jag tycker om de plagg som jag har sett från Comme des Garçons sammarbete med H&M. Lite tråkiga, tycker jag nog. Tråkiga och inte speciellt intressanta. Inför kollektionen hoppades på jag ett spännande möte mellan det japanska märkets galenskap och H&M:s försiktiga baskläder. Resultatet är alltför försiktigt.

Kavajen ovan är det bästa plagget. Snygg, 40-tal, modern. Bilden avslöjar dock inte jättemycket hur den kommer att se ut på, och det är rätt avgörande. Prislappen? Kring tusen kronor.

Angående förra inlägget

Det här är Sigmund Freud, om ni undrar. Han var också inne på det undermedvetna.

Fråga: Om du nu tycker att Café bara innehåller massa blaj, varför köper du då den?

Svar: Jag är helt och hållet en slav under marknadsföringen snygg-tjej-på-omslaget, denna gång Elin Kling i väldigt små jeansshorts. Undermedvetet tänker jag att Elin Kling vill ligga med mig om jag köper tidningen.

Migrän - nejtack!

Är din huvudvärk migrän? Nej, svarar Elin Kling och se var hon är idag!

Läser nya Café, där jag bland annat får veta att chinos såväl som jeans funkar bra till kavaj, samt att det går lika bra att rulla upp byxor till låga skor som till höga.

Halleluja! Jag som undrat.

Läser också en längre intervju med Elin Kling, där hon berättar hemligheten bakom sin framgång:

"Jag är ingen sådan där menstjej, som har mens och migrän."

Tänk, så mycket samlad visdom man kan få för endast 55 kronor inklusive moms!

Dagens teologihistoriska populärkultur

Paulus sa:

"Om någon bland er menar sig vara vis, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis."

Ola Salo sa:

"It takes a fool to remain sane"

Och nu ska han spela Jesus på teatern. Ola Salo, alltså. Det är fint på så många sätt, tycker jag.

(Snygg är han också)

Inspiration: Alber Elbaz

En rätt gammal bild av Lanvin-designern Alber Elbaz från vår/sommar-visningen 2007. En underbar bild på alla vis. Materialbrytningen mellan kavaj och byxa, den stora flugan, den avslappnade looken - allt!

Och i min bok är hans glasögon fortfarande hype.

Kändisfest

Ikväll var jag och min mamma på kändisfest. Sissela Kyle hade premiär för sin nya show, "Dina dagar är räknade", och jag och mamma var bjudna. Flott värre.

Bland gästerna fanns Eva Röse. Denna underbara kvinna! Jag såg på henne och jag tänkte:

"Om jag någonsin blir trettio år och då har en fru som är bara hälften så vacker som Eva Röse, då kan jag dö med ett leende på läpparna".

Sökord: "1940 fashion", "Working class"

Träffar:

Se, hörni, hur lätt det kan vara att driva en relevant modeblogg!

För att citera Aftonbladets rubrikskrivare: "Peter-Niklas Stormare". Haha.

På aftonbladet.se står det att läsa att Peter Stormare visade snoppen i Globen igår. Han gjorde det, sa han, "för alla kvinnor som inte vet hur en naken man ser ut". Vad han exakt menade med det vet jag inte. Tänker han sig på fullaste allvar att det finns vuxna kvinnor i Sverige som ännu inte har sett en mans intima delar? Eller talar han i bilder och vill egentligen säga att hans kropp står som arketyp för alla mäns och har man inte sett den så kan man heller inte säga att man "vet hur en naken man ser ut".

Frågorna är många. Svaren, däremot, få.

Ett skott på kärlek

Kolla på "A shot at love" med Tila Tequila på MTV och fascineras över hur ett program som handlar om 10 tjejer och 10 killar som tävlar om a shot at love med en gammal porrstjärna kan innehålla så mycket sentimentalitet. Nu: Brandy kommer tillbaka efter att ha lämnat programmet ett kortare tag.

"It was a big step for me to come back but I needed to tell her that I love her... I'll always love her"

Till tonerna av One Republics "Apologize". Som om det inte var nog av det goda.

I'm just a pretty boy

Är det kameran som aldrig ljuger? Eller är det spegeln kanske. Hursomhelst får vi nöja oss med den här typen av gräsliga bilder, om det ska bli några dagens outfits som utlovat skål! Och det ska det ju. Nu är det här lördagens outfit. Men det får duga.

Byxor: Levi's 501
Kavaj: Gant, manchester
Skjorta: Gant, linne
Näsduk: Judiths, second hand
Mössa: H&M

Sund anorexi

Svensk modejournalistik i den breda kvällpressen är vanligtvis jävligt kass. Oftast består den av en blanding mellan ordvitsar ("spetsa till det i höst") och en Sofi Fahrman som upplyser om att "kavaj är schysst".

Eller så är den moraliserande. I ena ringen står Blondinbella och häver ur sig ogenomtänkta, liberala åsikter om vilken frihetskänsla det är att köpa en Louis Vuitton-väska för egna pengar, i andra står en övervintrad proggare som enträget hävdar modets demoraliserande kraft.

Eller så handlar den om vikt. Vi lever i en "sjuk värld", sägs det, och de kvinnliga modellerna tvingas in i "sjuka ideal". Förvisso. Men mode handlar inte om ätstörningar. Och ätstörningar handlar inte enbart om mode.

Häromdagen läste jag hursomhelst senaste numret av Sofis Mode, och kom över ett stycke som på ett mycket underhållande sett speglade den oreflekterat positiva svenska modejournalistikens syn på det här med vikt. Under rubriken "Sofis sunda" (lägg märke till ordet "SUNDA"), stod det att läsa:

"Vinäger. Innan supermodellen Cindy Crawford går ut och äter middag på restaurang brukar hon dricka några droppar för att dämpa aptiten."

Smaka på det. "Sofis Sunda." Fantastiskt!

Jag älskar mode.

Alltid välklädd

Jag brukar alltid fnissa lite när jag ser Dressmans reklamer på TV. Inte - mind you - för att kläderna är fula (ett värre understatement får man leta efter). Man kan dock säga att mitt nöje har sin grund i de fula kläderna.

Det jag gillar är deras slogan, "Alltid välklädd". Det finns en rolig tjurskallighet där. Jag får nästan intrycket av självironi. Dressman är ju mer eller mindre synonymt med töntiga, fula kläder. "Dressman - alltid välklädd!". Ha ha! Det är som att Stalin skulle ha haft en slogan som sa: "Stalin - alltid rättvis!"

Och det är helt klart en världsfrånvändhet som måste applåderas.

Goth

And when we go don't blame us

We let the fire just bathe us
You made us oh so famous
We'll never let you go

Dessa aningen fulpoetiska rader härrör från My Chemical Romance-låten "Mama". Jag tycker väldigt mycket om de här raderna. Speciellt satta i en MTV-kontext, där de gör sig utomordentligt bra. I synnerhet de två sista raderna som på ett fint sätt illustrerar hur kändisar idag har blivit en konsumtionsvara som vilken som helst, om med vilken desperation dessa klamrar sig fast i offentlighetens ljus.

Det är killen på bild som sjunger. Anledningen till att jag tar upp det här är naturligtvis den goth-(pretty goth?)-trend som har legat och bubblat ett tag, och som nu har tagit ett första rejält kliv ut i mediabilden med spetsens framfart (på damsidan).

Goth-trenden är lite knepig, men också mycket rolig. Den tonårsdestruktivitet som den utstrålar är mycket tilltalande. Gotharen är valpig och suicidal på samma gång, och det är utan tvekan en spännande kontrast.

Anledningen till varför My Chemical Romance är allra mest intressanta är just för att de verkar i MTV-land. Där blir kontrasten mellan tillrättalagd amerikansk ungdomskultur och självmordstankar som störst, och därför som bäst.

Även om jag själv inte kommer att kleta på mig kajal, så är det med förnyad entusiasm jag kommer att se alla gothare i höst.

Fantastisk gothdrottning signerad John Galliano för Dior. Fulländning nås när Paris Hilton sätter på sig denna. Och gärna veckan efter begår självmord på nåt spektakulärt vis (om man nu tillåts sådana obscena fantasier)

Höstens look

James McAvoy drömmer om Kiera Nightley i "Atonement"

Jag tänker mig höstens look som en blanding mellan James McAvoys karaktär Robbie i "Atonement" och samtliga i "This is England." Överklass möter arbetarklass, 40-tal möter 80-tal (och så får vi ytterligare anledning att tänka på Kiera Nightly, vilket naturligtvis alltid är trevligt, åh denna underbara kvinna!) Arbetarklassinfluenser har vi ju sett på flera visningar, överklassinfluenser - eller vad vi ska kalla dem - är väl mer eller mindre ständigt närvarande i modesammanhang. Vill vi dock se överklassen tydligt representerad i en stark trend så är det väl preppymodets framfart. I det sammanhanget ska vi nog också se Robbie ovan.

This is England

Och just det! Hej igen! Det var ett tag sedan nu - Let's call this a comeback! Jag ska bara skaffa en sladd till min kamera (detta evigt återkommande tema!) så ska vi nog kanske kunna sätta den här bollen i rullning.

På Carin Wester-visningen

Det här hade jag på mig på modeveckans sista dag. En fin outfit, tycker jag själv. På bilden är också mina två fina vänner Elektra och Sanna. Vad de har på sig vet jag inte exakt, men jag skulle gissa att Sanna har utelutande Whyred-kläder.

Byxor: Acne, linne
Tröja: Gant
Kavaj (under armen): Massimo Dutti, linne
Loafers: Tod's
Solglasögon: Persol

Modeveckan

Modeveckans visningar var inte speciellt imponerande. Av de jag såg - Nikolaj d’Étoiles, Minimarket, Carin Wester och The Local Firm - var det Nikolaj och Wester som stack ut mest, båda med förfånande tilltal som skillde sig från övriga visningar under veckan.

Nikolaj stack ut med sin Riviera-osande kollektion, med fina Africa-inslag på bälten och smycken; Wester med sin oväntade 70-talsflört på herrsidan.

I övrigt var det mesta, som bilden ovan illustrerar, lite suddigt. Ingenting fastnade - varken på kameran eller på min hjärna (om fyndigheten ursäktas).

En annan detalj som jag uppskattade mycket var de rep som hade knytits kring modellernas midjor på Nikolaj-visningen. Ett vågat drag som kändes uppfriskande queer, i en annars väldigt heterosexuell kollektion.

Nicolaj d’Étoiles

Igår slog modeveckan upp dörrarna och idag kommer jag att besöka min första visning, det nyskapade svenska lyxmärket Nicolaj d’Étoiles. Mina förväntningar är höga efter två starka kollektioner hittills från märket, speciellt vårkollektionen som var väldigt snygg med sin avslappnat uppklädda stil.

Imorgon kommer jag att besöka, och skriva om, Carin Wester och The Local Firm.

Men först ut alltså Nicolaj d’Étoiles.

Frukost

Frukost på gården. Kan det blir bättre? Det har blivit lite av en tradition. De senaste två veckorna har jag förlagt nästan alla mina frukostar till min bakgård, eller min oas, som jag brukar kalla den. Härligt!

Skjorta: Jeans, Levi's
T-tröja: Tiger

Kaffet blir däremot alltid jävligt äckligt när jag brygger, därav den dystra minen.

Bra hår

Här är jag och min vän Kristin på F12. Jag gillar verkligen hur mitt hår ser ut på den här bilden. Väldigt mycket Brandon från Beverly Hills. Toppen!

Det var allt.

Ledig dag

Jag och Elektra Sjöstedt tog en fika på Skinnarviksberget. Det har blivit "vår grej", kan man säga. Elektra brukar skicka ett sms till mig och skriva "laxmacka, berget och 2hand?". Då vet jag vad som gäller. Vi går till Blooms och inhandlar en varsin lax macka*, bråkar om vilken väg vi ska gå till Skinnarviksberget, kommer fram, äter våra mackor och går därefter ner på Hornsgatan och Judiths second hand. Elektra klagar varje gång över att de inte har några sittplatser på Judiths herrbutik. "Kan vi gå snart?", frågar hon nästan omedelbart efter att vi har gått in i butiken. På bilden här ovan försöker hon göra en modepose. "Död", försöker hon gestalta.

Här är vad jag hade på mig. Kändes som en bra sommaroutfit. Extra härligt att äntligen kunna ha på sig Birkenstock-sandaler. Sommar, sommar, sommar!

Kavaj: Massimo Dutti
Skjorta: Gant
Byxor: Avklippta, fransiga Levi's-jeans
Sandaler: Birkenstock
Dryck: Ramlösa

*Jag har lagt märke till att alla stora modebloggare skriver isär ord som vanligtvis skrivs ihop. Kanske är det hemligheten bakom deras framgång?

Bröllop

Så kom då bröllopet i Värmland, det fina bröllopet på brudgummens gods. Det var en magisk kväll, många fina ord sades och stilfaktorn var överlag hög. Här bjuder jag på en bild av min outfit - visst är det schysst? Jag kände mig själv mycket nöjd. Jag hade på mig:

Skjorta - Ralph Lauren
Kavaj - Massimo Dutti
Slips - Sand
Bälte - Mulberry
Byxor - Acne Jeans
Strumpor - Falke
Skor - Gordon Scott

Sommarlook

Det här är Brandon från Beverly Hills. Visst är han fin? Jag tycker att han är väldigt fin. Jag var på stan idag med Elektra, hon tyckte att jag såg för bratig ut. Det tyckte jag också, just idag. Så jag gick hem och googlade lite planlöst och föll över den här bilden. Han kanske kan vara en ledstjärna i sommar, Brandon.

Jag ska i vilket fall skaffa en sån där ljus jeansskjorta och bära den över en t-tröja. Och ta med mig den här bilden nästa gång jag klipper mig.

Två trender

Det är en ganska stark 90-talsrevival going on och om det är något man ska plocka upp ur den trenden är det ett smalt läderarmband. Min vän Martin gjorde mig uppmärksam på den accessoaren för någon månad sedan, och sedan dess har jag velat ha ett eget. Jag gillar hur det är en liten flört med surfkulturen, det känns lite kittlande att blanda in en så tacka kultur med välklädd fashiön.

En samling snygga armband, här burna av Hjortsberg-bekanta Roland Kretschzmar (snygg fluga, dessutom!)

Vouge sa i sitt senaste nummer av Homme International en gång för alla hejdå till den vita strumpan, "...and good riddance". Senaste numret av Bon, däremot, innehöll ett modejobb på temat Amerikansk preppy, och den viktigaste detaljen att plocka upp ur det jobbet är just de vita strumporna.

Kulturskribenten Björn af Kleen propsade för de vita, lite för stora, strumporna redan i vintras (då burna av ingen mindre än John F Kennedy) på Stureplan.se:s Herrbloggen och nu börjar de synas på människor i Stockholm. Jag är väldigt positivt inställd, de känns som ett smartare och fräshare alternativ till de färgglada strumpor alla springer omkring i (trots att de fortfarande är rätt snyggt, också).

Samma bild som Björn af Kleen diskuterade kring

Crocket and Jones

Här är bilden på mina skor från samma fotografering. De är som sagt från det fina engelska märket Crocket and Jones, ett anrikt märke som gör underbart fina skor. Dessa, ett par bruna i läder, är mina absoluta favoritskor. Lite dåligt putsade just för tillfället, men trots det oerhört läckra.

Vad tycker ni?

Trendspan iCity + dagens outfit

Igår blev jag fotograferad för en trendspaning som nya tidningen iCity gjorde på Söder. Smickrande och kul, naturligtvis! På frågan vad som inspirerar mig tog jag i från tårna och svarade (aningen pretentiöst): "Carl Larsson. Sekelskiftet och den naturliga färgskalan." Haha, kunde jag inte ha svarat "människor omkring mig" som alla andra? Nåja, jag antar väl att jag måste leva upp till min Ronnie Sandahl-image.

Jag har på mig:

Byxor: Acne Jeans
Skor: Crocket and Jones
Bälte: Flätat, second hand
Jacka: Second hand
Skjorta: Gant
Sjal: Souvenirbutik på Drottninggatan

Inspiration: Uppknäppt

Det här är något som jag inte tror att många av mina vänner håller med mig om, men jag tycker verkligen att det är sjukt snyggt med uppknäppt skjorta. Visst, det kräver sin man, men ser inte Cat Stevens här ovan helt fantastisk ut? Till skillnad från vissa tycker jag absolut inte att man måste ha hår på bröstet för att kunna ha uppknäppt skjorta, snarare tvärtom, för mycket hår ser lätt vulgärt ut.

Dagens inspiration är alltså uppknäppt skjorta. Åtminstone tre knappar, om man inte vågar fler.

Cat sportar dessutom tre andra viktiga trender på bilden, utöver den uppknäppta skjortan, nämligen 1. Hatten 2. Armbandet (!) och 3. De runda/pilotformade glasögonen

Bild till jobb

Jag har suttit framför min kamera med självutlösaren på och försökt ta en bra bild på mig själv att skicka till arbetsgivare. Mitt första mål är att vara snygg. Mitt andra är att se intressant ut. Mitt tredje mål är att utstråla arbetsvilja. Det har tagit sin lilla tid, haha. Nu ska jag iväg till Ringen och köpa en sladd till min kamera. Jag lägger upp den bästa bilden sen.

Vi hörs!

Naturlighet

Jag har tidigare pratat om naturlighet vad gäller färg- och materialval. I sommar gäller det naturliga också som riktlinje vad gäller passformer. Det vill säga, passformen på kläderna ska följa den mänskliga anatomins linjer. De ska vara - naturliga. Främst gäller detta byxor, som ska vara lätt insvängda, som benen naturligt är, och sitta ovanför rumpan. Kanske ingen sensation att byxor inte ska hänga lågt, men likafullt ett viktigt påpekande.

Vad gäller överkroppen ska man hålla sig borta från det mesta som är tajt. En lös passform är det enda som känna hett. Förutom möjligtvis när det kommer till t-tröjor, där jag kan uppskatta en sekelskiftesdoftande silluette med tajt t-tröja och pösiga byxor.

Riktigt snygg bild från svenska Julian Red som någorlunda förklarar vad jag menar med tajt t-tröja och pösiga byxor

Ingen kamerasladd än

Jag och min vän Martin gick till Ringen igår för att köpa en sladd till min digitalkamera. Problemet var att när vi kom dit hade jag glömt både pengar och kameran. Så det blev ingen sladd för mig.

Därför får bloggens stora uppvaknande vänta.

Man frågar sig gärna: Började jag modeblogga eftersom jag är en idiot, eller blev jag en idiot eftersom jag började modeblogga?

Så många frågor, så få svar...

Snart så...

Kort uppdatering. Jag har laddat kameran. Jag har fått mina Persol-brillor. Snart sätter den här bloggen igång igen på riktigt. Ojojoj. Det blir härligt!

Jag bjuder först på två bilder jag gillar och inspireras av just nu.

Kobra vs fotbollskväll

Kristoffer Lundberg ska ta över fotbollskväll för ett program. Jag pratade om hans alltför sportiga stil i ett tidigare inlägg. Det här nyheten känns därför nästan för uppenbart för att ens kommentera. Men för sakens skull:

Han är fotbollskille i smyg.

Där har vi det.

Naturen

Naturen. En lite grå, men vacker, dag.

Naturen är min största inspiration i vår och sommar. Jag vill bara klä mig i naturliga färger, gärna rikligt kombinerade med varandra. En outfit får gärna bestå av jättemånga färger. Rosa, grönt, gult, ljusblått, lila,, cerise, alla vårens färger, vackert naturliga och mjuka.

En stor anledning till varför man vill klä sig naturligt på våren och sommaren är eftersom naturen helt enkelt är som vackrast då. Det är lätt att finna inspiration. Pastellfärger och en allmänt new rave-inspirerad look fungerar hyfsat på vintern, men är helt värdelöst på våren.

På damsidan syns den tydligast naturinspirerande trenden i blommönstren, som nästan redan har blivit lite uttjatade. På herrsidan finns ingen lika tydlig natur-trend, annat än i färgskalor och materialval.

För mig är den svenska naturen mest inspirerande och intressant. Jag gillar den svenska naturens lite dova färgschema, helst den fria naturen, men också anlagda parker är vackra.

Jag är dessutom för riktig natur i klädseln. Rosor, helst rosa, och blomsterkransar kommer att vara jättefint i sommar. Till det linnebyxor, linneskjortor, linnekavajer, linnesjalar, tygskor eller seglarskor och Persol-glasögon (som jag just har budat in ett par på ebay, yes!).

Och en picknick i skärgården. Rosévin och brödkrutonger. Herregud vilken underbar sommar!

Två snygga bågar

De här två modellerna, från Ray Ban respektive Persol, är sommarens snyggaste. Jag har ett par Wayfarers, men är tveksam till dem. Mest är jag sugen på Persols modell, även om jag är rädd att jag kommer se dum ut i dem. Vad säger ni? Ska jag? Ska jag?

Det snygga paret

Jag älskar den här bilden av Bob Dylan och hans dåvarande flickvän Suze Rotolo. En snygg parter, cigg och vinter kan vara de snyggaste accessoarerna som finns. Helt fantastiskt!

Dr John

Jag har i dagarna letat efter en bra bild på honom, utan att lyckas. Så jag lägger upp den här videon från The Last Waltz, där han spelar sin kanske mest kända sång, "Such a night". Jag tycker att han ser ganska fantastisk ut. Ibland krävs det lite galenskap. Som The Ark sa. Och det är ju helt klart en stilförhöjare att vara en hävert på piano.

Such a night!

Sartre

Existensialisten Sartre visar här på pricken hur jag vill att Kristofer Lundström ska se ut. Lägg märke till hur väl alla delar av hans outfit skulle fungera idag på, säg, Ljungrens i Stockholm, en kall vinterkväll.

Kristofer Lundström

Kristofer Lundström är en av SVT:s bästa programledare. Med sin intellektuella framtoning, som är precis lagom manierad, håller han ihop kulturprogrammet Kobra på ett strålande sett. Snygg är han också, i sitt gråa hår och slarvigt välansade skägg.

Eftersom det här är en modeblogg är det just Lundströms utseende jag tänkte prata om. Han är som sagt rätt läcker, men vad jag saknar är en större fingertopskänsla i hans klädsel. Hans klädsel är framförallt för sportig, ett utseende som går stick i stäv med hans TV-personlighet. Den look han istället borde odla är en akademisk och klassiskt intellektuell. En väldigt enkel look att lyckas med, faktiskt, om man som Lundström utstrålar just detta.

Färgmässigt går det här utseendet till stor del i svart. Polotröjor, kavajer, skjortor, sjalar, allt i mörkare nyanser. På vintern bärs klassiska herrplagg som duffel och boots, på våren gärna en trenchcoat. Manchesterbyxor är viktiga, så också manchesterkavajer.

Vissa excentriska accossearer kan läggas till övriga kläder, som färglada halsdukar och större glasögon.

Lundström är till sin TV-personlighet relativt elitistisk, men visar tyvärr inte det genom sina klädval. Det är synd, eftersom kläder säger väldigt mycket om vem du är och vem du vill vara. Den historia Lundströms kläder idag berättar om honom passar inte hans peronlighet.

Kultur-Kristofer i sportjacka

Hår

Mina vänner Nadia och Elektra var på besök hemma hos mig ikväll. Båda två sa mer eller mindre rakt ut att de tycker att min förra frisyr var snyggare än min nuvarande. Eftersom jag själv inte är helt övertygad (snarare tvärtom) tänkte jag slänga ut frågan här i bloggen.

Var mitt hår snyggare förut?

Min förra frisyr

Pete Doherty

Jag gillar Pete Doherty. Trots att många element i hans klädstil - speciellt hatten! - har gett upphov till gräsliga trender bland popintresserade, håller han själv ihop sin klädsel väl. Pete passar faktiskt i hatt, till exempel, en egenskap han inte delar med många.

Det jag bäst gillar med hans stil är hur han lyckas få allt att se genuint oplanerat ut, ett stilgrepp vi svenskar är väldigt dåliga på - vi kan klä oss väl, men det ser nästan alltid uttänkt ut. Petes förmåga har nog inte lika mycket med stilkänsla som med drogberoende att göra, men det kan vara skit samma. Att ta droger kan under en period gynna ditt utseende, speciellt om du siktar på en rockig look, då är drogberoende närmast en nödvändighet.

Shorts

Varje sommar ställs man inför plågan att välja kortbyxor. Förra sommaren var de kort-korta herrshortsen de enda som gällde, men i år verkar de längre modellerna vara på väg tillbaka. Att gå klädd i långa shorts utan att se ut som en slacker är svårt, även om man kan välja en mer dressad variant för att komma runt det problemet. Carin Wester, till exempel, har i sin vårkollektion en herrbyxa i knickersmodell som är ganska snygg.

De snyggaste kortbyxorna har dock Acne gjort, en riktigt kort modell som jag nog ska köpa när det blir lite varmare. Jag har trots allt svårt för de långa shortsen, mycket för att jag inte riktigt ser poängen med dem. Varför ska vi killar behöva gå runt i långa, varma short när det är både bekvämare och svalare i korta?

Acnes korta modell

Carin Westers långa shorts