Svensk modejournalistik i den breda kvällpressen är vanligtvis jävligt kass. Oftast består den av en blanding mellan ordvitsar ("spetsa till det i höst") och en Sofi Fahrman som upplyser om att "kavaj är schysst".
Eller så är den moraliserande. I ena ringen står Blondinbella och häver ur sig ogenomtänkta, liberala åsikter om vilken frihetskänsla det är att köpa en Louis Vuitton-väska för egna pengar, i andra står en övervintrad proggare som enträget hävdar modets demoraliserande kraft.
Eller så handlar den om vikt. Vi lever i en "sjuk värld", sägs det, och de kvinnliga modellerna tvingas in i "sjuka ideal". Förvisso. Men mode handlar inte om ätstörningar. Och ätstörningar handlar inte enbart om mode.
Häromdagen läste jag hursomhelst senaste numret av Sofis Mode, och kom över ett stycke som på ett mycket underhållande sett speglade den oreflekterat positiva svenska modejournalistikens syn på det här med vikt. Under rubriken "Sofis sunda" (lägg märke till ordet "SUNDA"), stod det att läsa:
"Vinäger. Innan supermodellen Cindy Crawford går ut och äter middag på restaurang brukar hon dricka några droppar för att dämpa aptiten."
Smaka på det. "Sofis Sunda." Fantastiskt!
Jag älskar mode.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar