tisdag 1 december 2009

Tro och... tro?

Förbjud Gud?

Såg i morse en debatt på SVT om tro och vetande. Frågan var den vanliga, är vetenskap och religion förenliga?

Ingemar Hedenius, centralfiguren i Tro och vetande-debatten på 50-talet, sa att man inte bör tro på någonting som det inte finns anledning att tro på. Mycket riktigt citerades han detta i morse.

Hedenius argument kan vid en första anblick verka ovanligt starkt, men vid närmre anblick märker man att han egentligen inte säger någonting. Hedenius har naturligtvis rätt i sak, det finns ingen anledning att tro på någonting som det inte finns anledning att tro på. Men ger detta vetenskapen någon slags fördel? Frågan gäller ju inte, huruvida vi ska tro på religion trots att det inte finns någon anledning härvid. Istället gäller frågan, vilken av religion och vetenskap som det finns anledning att tro på - en fråga som Hedenius argument inte ger något svar på.

Vetenskapsivrarna brukar vid sådana här tillfället framhålla att religionen bygger på ickebevisade antaganden, främst då Guds existens. Det stämmer förvisso, Guds existens är inte bevisad. Vidare föreslår då vetenskapsivrarna att det är bättre att tro på saker som man genom bevisning och experiment har kunnat slå fast med någorlunda stor säkerhet, än på saker som tusen år gamla böcker påstår.

Och ja, så kanske det är. Men två saker ställs åt sidan här.

1. Att tro på Gud är något annat än att tro på t ex relativitetsteorin, det fyller andra behov och besvarar andra frågor. När man säger att det är bättre att tro på vetenskapliga än på religiösa dogmer, eftersom de förra förlitar sig på (olika idéer av vad som är) bevisföring, medan de senare förlitar sig på tro, har man inte egentligen argumenterat för varför det är så, utan enbart sagt att man tycker så.

2. Om man hävdar att religionen bygger på det ogrundade antagandet om Guds existens - och att detta är oacceptabelt - borde man på samma sätt kunna hävda att vetenskapen aldrig har lyckas ta sig förbi Kant, dvs: Vetenskapen har aldrig kunnat bevisa att våra sinnen de facto ger verklighetstrogen information: Det är enbart någonting man tror.

"Men det där är ju bara filosofiskt hårklyveri."

3 kommentarer:

josephine sa...

Tja! Jag har följt din blogg i några månader nu och vill bara credda dig för att du tagit upp den igen (har förstått att du hade en s.k "bloggpaus" eller något sådant innan jag började läsa). Jag gillar dina inlägg, ditt sätt att skriva på och det känns bra att ha en vettig, schysst blogg att följa. / J

Sarah sa...

Hallååå! Jacob! Uppdatera va, du saknas.

Anonym sa...

Åh, fan vad kul! Jag blir så extremt exalterad av sådant här att jag bara måste ge dig ett långt, saftigt svar:

Man kan inte använda citatet "man ska tro på sådant man har goda skäl att tro på" emot ateismen på det sättet som du gör i den här texten. Detta eftersom de allra, allra flesta ateister och agnostiker skulle tro på Gud så fort de blev presenterade goda bevis för hans existens. Det är det som är hela poängen med tankesättet. Man lägger ingen vikt vid vad man VILL tro, man bryr sig bara om vad som är rimligt att tro på. Vetenskapsmän jobbar inte för att motbevisa Guds existens, de jobbar bara.

1. Det finns supermånga argument! Religion i världen idag är inget harmlöst förhållningssätt till saker och ting på samma sätt som det är i Sverige. Så länge religion inte inskränker människors grundläggande rättigheter är allt fine and dandy, men verkligheten ser inte riktigt ut så. Religion är förmodligen den idag största faktorn till kvinnoförtyck i världen, exempelvis. Det är lätt att som svensk tro att religion inte spelar någon roll, men du måste förstå att det är farligt att det finns så många människor som tror att man kommer till paradiset om man fäster en bomb på sin kropp och spränger sig själv och andra i luften?

2. Det gör det väl inte mer rimligt att tro på Gud? Snarare tycker jag att det är ett argument EMOT. Du menar att du litar på dina sinnen? Att du ser dig själv i spegeln och väljer att lita på att du finns, trots att du aldrig kan vara riktigt säker? Typ? Brukar du se Gud? För det gör aldrig jag. Har du hört talas om Russels tekanna? Det handlar om att man föreställer sig en tekanna som snurrar runt solen. De flesta tror nog att det inte finns någon sådan, men ingen kan vara säker eftersom ingen kan titta överallt samtidigt. Om det fanns en tekanna som snurrade runt solen så skulle det vara väldigt konstig. Men om det däremot inte fanns någon sådan, då skulle allt vara i sin ordning. Det jag menar är att VISST, det skulle kunna finnas en Gud, men det verkar inte rimligt. "Gud finns eftersom jag inte förstår hur mina egna sinnen fungerar" är inget gott skäl att tro på Gud. Tycker du det?

Oj, sweet Jesus. Nu måste jag verkligen återgå till mitt liv. Eller typ...försöka skaffa mig ett.

Ha det bra!

/Amanda