I'm just a pretty boy

Är det kameran som aldrig ljuger? Eller är det spegeln kanske. Hursomhelst får vi nöja oss med den här typen av gräsliga bilder, om det ska bli några dagens outfits som utlovat skål! Och det ska det ju. Nu är det här lördagens outfit. Men det får duga.

Byxor: Levi's 501
Kavaj: Gant, manchester
Skjorta: Gant, linne
Näsduk: Judiths, second hand
Mössa: H&M

Sund anorexi

Svensk modejournalistik i den breda kvällpressen är vanligtvis jävligt kass. Oftast består den av en blanding mellan ordvitsar ("spetsa till det i höst") och en Sofi Fahrman som upplyser om att "kavaj är schysst".

Eller så är den moraliserande. I ena ringen står Blondinbella och häver ur sig ogenomtänkta, liberala åsikter om vilken frihetskänsla det är att köpa en Louis Vuitton-väska för egna pengar, i andra står en övervintrad proggare som enträget hävdar modets demoraliserande kraft.

Eller så handlar den om vikt. Vi lever i en "sjuk värld", sägs det, och de kvinnliga modellerna tvingas in i "sjuka ideal". Förvisso. Men mode handlar inte om ätstörningar. Och ätstörningar handlar inte enbart om mode.

Häromdagen läste jag hursomhelst senaste numret av Sofis Mode, och kom över ett stycke som på ett mycket underhållande sett speglade den oreflekterat positiva svenska modejournalistikens syn på det här med vikt. Under rubriken "Sofis sunda" (lägg märke till ordet "SUNDA"), stod det att läsa:

"Vinäger. Innan supermodellen Cindy Crawford går ut och äter middag på restaurang brukar hon dricka några droppar för att dämpa aptiten."

Smaka på det. "Sofis Sunda." Fantastiskt!

Jag älskar mode.

Alltid välklädd

Jag brukar alltid fnissa lite när jag ser Dressmans reklamer på TV. Inte - mind you - för att kläderna är fula (ett värre understatement får man leta efter). Man kan dock säga att mitt nöje har sin grund i de fula kläderna.

Det jag gillar är deras slogan, "Alltid välklädd". Det finns en rolig tjurskallighet där. Jag får nästan intrycket av självironi. Dressman är ju mer eller mindre synonymt med töntiga, fula kläder. "Dressman - alltid välklädd!". Ha ha! Det är som att Stalin skulle ha haft en slogan som sa: "Stalin - alltid rättvis!"

Och det är helt klart en världsfrånvändhet som måste applåderas.

Goth

And when we go don't blame us

We let the fire just bathe us
You made us oh so famous
We'll never let you go

Dessa aningen fulpoetiska rader härrör från My Chemical Romance-låten "Mama". Jag tycker väldigt mycket om de här raderna. Speciellt satta i en MTV-kontext, där de gör sig utomordentligt bra. I synnerhet de två sista raderna som på ett fint sätt illustrerar hur kändisar idag har blivit en konsumtionsvara som vilken som helst, om med vilken desperation dessa klamrar sig fast i offentlighetens ljus.

Det är killen på bild som sjunger. Anledningen till att jag tar upp det här är naturligtvis den goth-(pretty goth?)-trend som har legat och bubblat ett tag, och som nu har tagit ett första rejält kliv ut i mediabilden med spetsens framfart (på damsidan).

Goth-trenden är lite knepig, men också mycket rolig. Den tonårsdestruktivitet som den utstrålar är mycket tilltalande. Gotharen är valpig och suicidal på samma gång, och det är utan tvekan en spännande kontrast.

Anledningen till varför My Chemical Romance är allra mest intressanta är just för att de verkar i MTV-land. Där blir kontrasten mellan tillrättalagd amerikansk ungdomskultur och självmordstankar som störst, och därför som bäst.

Även om jag själv inte kommer att kleta på mig kajal, så är det med förnyad entusiasm jag kommer att se alla gothare i höst.

Fantastisk gothdrottning signerad John Galliano för Dior. Fulländning nås när Paris Hilton sätter på sig denna. Och gärna veckan efter begår självmord på nåt spektakulärt vis (om man nu tillåts sådana obscena fantasier)

Höstens look

James McAvoy drömmer om Kiera Nightley i "Atonement"

Jag tänker mig höstens look som en blanding mellan James McAvoys karaktär Robbie i "Atonement" och samtliga i "This is England." Överklass möter arbetarklass, 40-tal möter 80-tal (och så får vi ytterligare anledning att tänka på Kiera Nightly, vilket naturligtvis alltid är trevligt, åh denna underbara kvinna!) Arbetarklassinfluenser har vi ju sett på flera visningar, överklassinfluenser - eller vad vi ska kalla dem - är väl mer eller mindre ständigt närvarande i modesammanhang. Vill vi dock se överklassen tydligt representerad i en stark trend så är det väl preppymodets framfart. I det sammanhanget ska vi nog också se Robbie ovan.

This is England

Och just det! Hej igen! Det var ett tag sedan nu - Let's call this a comeback! Jag ska bara skaffa en sladd till min kamera (detta evigt återkommande tema!) så ska vi nog kanske kunna sätta den här bollen i rullning.

På Carin Wester-visningen

Det här hade jag på mig på modeveckans sista dag. En fin outfit, tycker jag själv. På bilden är också mina två fina vänner Elektra och Sanna. Vad de har på sig vet jag inte exakt, men jag skulle gissa att Sanna har utelutande Whyred-kläder.

Byxor: Acne, linne
Tröja: Gant
Kavaj (under armen): Massimo Dutti, linne
Loafers: Tod's
Solglasögon: Persol

Modeveckan

Modeveckans visningar var inte speciellt imponerande. Av de jag såg - Nikolaj d’Étoiles, Minimarket, Carin Wester och The Local Firm - var det Nikolaj och Wester som stack ut mest, båda med förfånande tilltal som skillde sig från övriga visningar under veckan.

Nikolaj stack ut med sin Riviera-osande kollektion, med fina Africa-inslag på bälten och smycken; Wester med sin oväntade 70-talsflört på herrsidan.

I övrigt var det mesta, som bilden ovan illustrerar, lite suddigt. Ingenting fastnade - varken på kameran eller på min hjärna (om fyndigheten ursäktas).

En annan detalj som jag uppskattade mycket var de rep som hade knytits kring modellernas midjor på Nikolaj-visningen. Ett vågat drag som kändes uppfriskande queer, i en annars väldigt heterosexuell kollektion.

Nicolaj d’Étoiles

Igår slog modeveckan upp dörrarna och idag kommer jag att besöka min första visning, det nyskapade svenska lyxmärket Nicolaj d’Étoiles. Mina förväntningar är höga efter två starka kollektioner hittills från märket, speciellt vårkollektionen som var väldigt snygg med sin avslappnat uppklädda stil.

Imorgon kommer jag att besöka, och skriva om, Carin Wester och The Local Firm.

Men först ut alltså Nicolaj d’Étoiles.

Frukost

Frukost på gården. Kan det blir bättre? Det har blivit lite av en tradition. De senaste två veckorna har jag förlagt nästan alla mina frukostar till min bakgård, eller min oas, som jag brukar kalla den. Härligt!

Skjorta: Jeans, Levi's
T-tröja: Tiger

Kaffet blir däremot alltid jävligt äckligt när jag brygger, därav den dystra minen.

Bra hår

Här är jag och min vän Kristin på F12. Jag gillar verkligen hur mitt hår ser ut på den här bilden. Väldigt mycket Brandon från Beverly Hills. Toppen!

Det var allt.

Ledig dag

Jag och Elektra Sjöstedt tog en fika på Skinnarviksberget. Det har blivit "vår grej", kan man säga. Elektra brukar skicka ett sms till mig och skriva "laxmacka, berget och 2hand?". Då vet jag vad som gäller. Vi går till Blooms och inhandlar en varsin lax macka*, bråkar om vilken väg vi ska gå till Skinnarviksberget, kommer fram, äter våra mackor och går därefter ner på Hornsgatan och Judiths second hand. Elektra klagar varje gång över att de inte har några sittplatser på Judiths herrbutik. "Kan vi gå snart?", frågar hon nästan omedelbart efter att vi har gått in i butiken. På bilden här ovan försöker hon göra en modepose. "Död", försöker hon gestalta.

Här är vad jag hade på mig. Kändes som en bra sommaroutfit. Extra härligt att äntligen kunna ha på sig Birkenstock-sandaler. Sommar, sommar, sommar!

Kavaj: Massimo Dutti
Skjorta: Gant
Byxor: Avklippta, fransiga Levi's-jeans
Sandaler: Birkenstock
Dryck: Ramlösa

*Jag har lagt märke till att alla stora modebloggare skriver isär ord som vanligtvis skrivs ihop. Kanske är det hemligheten bakom deras framgång?

Bröllop

Så kom då bröllopet i Värmland, det fina bröllopet på brudgummens gods. Det var en magisk kväll, många fina ord sades och stilfaktorn var överlag hög. Här bjuder jag på en bild av min outfit - visst är det schysst? Jag kände mig själv mycket nöjd. Jag hade på mig:

Skjorta - Ralph Lauren
Kavaj - Massimo Dutti
Slips - Sand
Bälte - Mulberry
Byxor - Acne Jeans
Strumpor - Falke
Skor - Gordon Scott

Sommarlook

Det här är Brandon från Beverly Hills. Visst är han fin? Jag tycker att han är väldigt fin. Jag var på stan idag med Elektra, hon tyckte att jag såg för bratig ut. Det tyckte jag också, just idag. Så jag gick hem och googlade lite planlöst och föll över den här bilden. Han kanske kan vara en ledstjärna i sommar, Brandon.

Jag ska i vilket fall skaffa en sån där ljus jeansskjorta och bära den över en t-tröja. Och ta med mig den här bilden nästa gång jag klipper mig.

Två trender

Det är en ganska stark 90-talsrevival going on och om det är något man ska plocka upp ur den trenden är det ett smalt läderarmband. Min vän Martin gjorde mig uppmärksam på den accessoaren för någon månad sedan, och sedan dess har jag velat ha ett eget. Jag gillar hur det är en liten flört med surfkulturen, det känns lite kittlande att blanda in en så tacka kultur med välklädd fashiön.

En samling snygga armband, här burna av Hjortsberg-bekanta Roland Kretschzmar (snygg fluga, dessutom!)

Vouge sa i sitt senaste nummer av Homme International en gång för alla hejdå till den vita strumpan, "...and good riddance". Senaste numret av Bon, däremot, innehöll ett modejobb på temat Amerikansk preppy, och den viktigaste detaljen att plocka upp ur det jobbet är just de vita strumporna.

Kulturskribenten Björn af Kleen propsade för de vita, lite för stora, strumporna redan i vintras (då burna av ingen mindre än John F Kennedy) på Stureplan.se:s Herrbloggen och nu börjar de synas på människor i Stockholm. Jag är väldigt positivt inställd, de känns som ett smartare och fräshare alternativ till de färgglada strumpor alla springer omkring i (trots att de fortfarande är rätt snyggt, också).

Samma bild som Björn af Kleen diskuterade kring